Social- och hälsovårdens koldioxidavtryck består av flera faktorer
Social- och hälsovårdens andel av Finlands koldioxidavtryck är cirka 6,5 procent och största delen av utsläppen är indirekta. Branschens klimatpåverkan kan minskas bland annat genom att prioritera koldioxidsnåla upphandlingar. En minskning av utsläppen kan också främja välfärden och leda till ekonomiska besparingar.
Utsläppen från social- och hälsovården är i huvudsak indirekta
År 2019 var social- och hälsovårdens koldioxidavtryck cirka 4,9 miljoner ton koldioxid, vilket var cirka 6,5 procent av hela Finlands koldioxidavtryck. Cirka två tredjedelar av detta uppstod inom hälso- och sjukvården och en tredjedel inom socialvården [1]. Koldioxidavtrycket mäter de växthusgasutsläpp som uppstår under produktens, tjänstens eller verksamhetens livscykel. Med Finlands koldioxidavtryck avses Finlands konsumtionsbaserade utsläpp.
Inom social- och hälsovården uppstår både direkta och indirekta utsläpp. I kategorin direkta utsläpp ingår utsläpp från användning av bränslen i byggnader och fordon samt utsläpp från gaser och inhalatorer som används inom hälso- och sjukvården. De direkta utsläppens andel av social- och hälsovårdens koldioxidavtryck var liten, endast cirka 5,5 procent. [1]
Övriga utsläpp är indirekta, dvs. de uppstår någon annanstans än på själva produktionsplatsen för social- och hälsovårdstjänster. Största delen av de indirekta utsläppen uppstår i produktionskedjorna för varor och tjänster som upphandlas inom social- och hälsovården. Deras andel av social- och hälsovårdens totala utsläpp var cirka 78,5 procent. [1]
Resten av de indirekta utsläppen utgörs av utsläpp från el, fjärrvärme och fjärrkyla som används i social- och hälsovårdens byggnader. Deras andel av de totala utsläppen var cirka 16 procent. Andelen har minskat betydligt under de senaste åren till följd av att energiproduktionen i Finland har blivit koldioxidsnålare. [1]
Inom social- och hälsovården uppstår betydande klimatutsläpp till följd av upphandlingar
Upphandlingar inom social- och hälsovården utgör alltså den största källan till utsläpp inom branschen. Utsläpp uppstår från många olika produkter och tjänster, men vissa produkt- och tjänstegrupper framstår som särskilt betydande utsläppskällor.
Produktionskedjorna för läkemedel och deras prekursorer stod för cirka 25 procent av koldioxidavtrycket inom hälso- och sjukvården år 2019. De näst största grupperna är upphandling av olika experttjänster, livsmedel och måltidstjänster samt transporttjänster. Även byggande och fastighetsskötsel ger upphov till betydande utsläpp. Utsläppskällorna inom socialvården motsvarar i stort de inom hälso- och sjukvården, med den skillnaden att läkemedlens andel av utsläppen är mycket liten. [1].
Utsläppen från upphandlingar kan minskas betydligt genom att prioritera koldioxidsnåla alternativ. Även byggnadernas energieffektivitet kan förbättras och förnybar energi kan användas i byggnaderna. Energiförbrukningen minskar även när befintliga lokaler används på ett så effektivt sätt som möjligt. [1]
Utsläppen kan minskas genom att begränsa läkemedelssvinnet
Genom att begränsa läkemedelssvinnet kan man också minska koldioxidavtrycket, eftersom en betydande del av hälso- och sjukvårdens klimatpåverkan orsakas av läkemedelsproduktionen. Läkemedelssvinnet kan reduceras genom att bland annat undvika att föreskriva recept i onödan samt optimera logistiken och förpackningsstorlekarna. [2]
Även valet av läkemedel påverkar koldioxidavtrycket. För vissa läkemedel finns alternativ med klimat- och miljökonsekvenser som är lägre än genomsnittet. [2]
Växthusgasutsläppen från maten inom social- och hälsovården kan minskas avsevärt
Livsmedel och mattjänster stod för cirka 13 procent av social- och hälsovårdens koldioxidavtryck år 2019. Störst klimatpåverkan hade kött och andra animaliska produkter. [1] Därför kan utsläppen från livsmedel och måltidstjänster minskas betydligt om produkter av animaliskt ursprung ersätts med växtbaserade alternativ. Detta kan även ha positiva effekter på hälsan.
Utsläppen kan också minskas genom att minska matsvinnet. Vid måltider på vårdinrättningar uppgår matsvinnet normalt till 10–20 procent. [1] Minskat matsvinn kan dessutom leda till ekonomiska besparingar.
Till exempel följde Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt upp patientmatssvinnet under en vecka och planerade informationsinsatser för att minska svinnet. Matsvinnet kunde minskas med 31 procent under året, vilket ledde till att kostnaderna för måltidstjänsten minskade med 250 000 euro per år. [1]
Distanstjänster orsakar mindre utsläpp än närmottagningar
Distansmottagningar utgör en betydande möjlighet att minska utsläppen inom social- och hälsovården. Distansmottagningar kan bidra till att minska koldioxidavtrycket med upp till 80 procent jämfört med vanliga närmottagningar. [3] Utsläppsminskningen beror till största delen på den minskade trafiken, eftersom kundernas resor till mottagningen kan undvikas. [3] Hur mycket utsläppen minskas beror på vilket transportsätt som vanligtvis används för resorna till mottagningen och hur långa resorna är.
Distansmottagningar ger i viss mån upphov till utsläpp i samband med dataöverföring och elförbrukning, vilket inte sker på närmottagningarna. Däremot är utsläppen från underhåll av lokaler och personalens interna förflyttningar ungefär 50 procent lägre på en distansmottagning än på en närmottagning. [3]
Effekterna av digitaliseringen av hälso- och sjukvården på utsläppen är ännu ganska oklara, och det saknas fortfarande forskning i ämnet. [3] Genom ekodesign kan koldioxidavtrycket från olika apparater som används inom hälso- och sjukvården minskas. [4] Ekodesign är en form av produktdesign där produktens klimat- och miljökonsekvenser beaktas under hela dess livscykel. Ekodesign främjas inom Europeiska unionen bland annat genom ekodesigndirektivet, som ställer klimat- och miljörelaterade krav på olika produktgrupper. [5]
En minskning av utsläppen kan också leda till ekonomiska besparingar och välfärd
Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande tjänster minskar ofta också koldioxidavtrycket och sparar ekonomiska resurser. På längre sikt är det förmånligare att förebygga sjukdomar, eftersom behovet av klimat- och miljöbelastande hälso- och sjukvårdstjänster minskar. [6]
Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande tjänster, tillsammans med korrekt och rättidig behandling av sjukdomar, bidrar också till minskad läkemedelsförbrukning. Detta främjar hälsan samtidigt som läkemedlens klimatpåverkan och annan miljöbelastning minskar. Att minska social- och hälsovårdens koldioxidavtryck kan i bästa fall även bidra till ökad välfärd och ekonomiska besparingar. [1]
Checklista för aktörer i social- och hälsovården
Följande frågor kan användas för att identifiera sätt att minska koldioxidavtrycket inom social- och hälsovården.