Det är viktigt att trygga ekosystemtjänsterna när klimatförändringen utvecklas

Artikel

Vårt samhälle är beroende av ekosystem och av de ekosystemtjänster som de producerar. Till följd av klimatförändringen drabbas ekosystemen av många förändringar, som också påverkar tillgångar och andra tjänster som är viktiga för människan. Mångfalden i naturen upprätthåller många ekosystemtjänster, och uppskattningen av den biologiska mångfalden kan få ett uppsving i takt med att klimatförändringen fortskrider.

Ekosystemtjänsternas betydelse i Finland

Människan och samhället är beroende av naturens resurser och funktioner. Ekosystemtjänsterna är materiella och immateriella nyttigheter från naturen som människan värderar, exempelvis föda, läkemedel, byggmaterial och rekreationsmöjligheter. Även naturens funktioner, till exempel den ekologiska interaktionen mellan pollinerare och växter, reningen och lagringen av grundvatten och reningen av andningsluften är ekosystemtjänster.[1]

Syftet med begreppet ekosystemtjänst är att skapa en uppfattning om naturens ekonomiska värde för samhället. Vi anser att rätten att använda ekosystemtjänster är viktig, och den är inskriven i Finlands grundlag [2]. Ekosystemtjänsterna betraktas emellertid i viss mån som självklarheter. Eftersom de i många fall kan användas kostnadsfritt, har de inte beaktats i ekonomiska kalkyler, i samhälleliga beslut eller vid planeringen av användningen av naturresurserna. Som en motvikt till den syn som betonar naturens egenvärde är den ekonomiska värderingen av ekosystemtjänsterna ett människocentrerat sätt att bestämma naturens värde. Den fungerar som ett redskap med vilket det är möjligt att främja en ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar utveckling. [1]

Det är svårt att slå fast ett pris på exempelvis relationen mellan ett rovdjur och dess byte, processen för rening av vatten eller det översvämningsskydd som våtmarker erbjuder. Ekosystemtjänsternas värde beror på de människor som bestämmer deras värde, och på deras levnadsförhållanden och inkomstnivå. [3]

Bild 1. En pollinerare i arbete. Pollinering av växter är en viktig ekosystemtjänst.

© Jouko Lehmuskallio

Som en motvikt till ekosystemtjänsterna kan man också tala om menliga tjänster. En del av processerna eller fenomenen i naturen, t.ex. pollen som orsakar allergier, kan upplevas som nackdelar i stället för tjänster. En stor del av ekosystemtjänsterna har både positiva och negativa sidor, och hur dessa sidor framträder beror på den som upplever dem.[4]

Naturens mångfald och ekosystemtjänsterna

Mångfald i naturen stöder ofta ekosystemets fortbestånd. När den biologiska mångfalden minskar, kan ekosystemets förmåga att producera ekosystemtjänster blir svagare. Organismsamhällen med stor mångfald har en bättre förmåga att tåla och återhämta sig från störningar än samhällen med färre arter. Hög diversitet främjar således tillgången på ekosystemtjänster. En del ekosystemtjänster är också beroende av att livsmiljöernas, organismarternas och arternas interna genetiska mångfald bevaras.[1] Minskad mångfald i naturen kan påverka bland annat användbarheten och tillgängligheten av lämpliga odlingsväxter, produktionsdjur och läkemedel. Klimatförändringen är en av de faktorer som påverkar den biologiska mångfalden.

Den biologiska mångfalden påverkar antalet ekosystemprocesser; när varje art har sin egen ekologiska nisch och roll i ett organismsamhälle, ökar antalet ekosystemprocesser i takt med att artdiversiteten blir större [5]. De enskilda ekosystemtjänsternas förhållande till naturens mångfald varierar emellertid. Vissa ekosystemtjänster, exempelvis förebyggande av erosion och rening av vatten, är i huvudsak oberoende av naturens mångfald. För dessa funktioner är det väsentligt att växtligheten bevaras [6].

Klimatförändringens inverkan på ekosystemtjänsterna

Klimatförändringen gör klimatet varmare och ökar nederbördsmängderna, vilket förändrar ekosystemen. De påverkar livsmiljöernas kvalitet, och bland de ekologiska effekterna kan ses bland annat förändringar i arternas förekomstområden, den årliga rytmen i organismernas livscykel och kroppsstorleken hos individer som lever i vattenekosystem [6]. Det kommer att ske förändringar i de tjänster som ekosystemen producerar, och dessa förändringar gäller såväl naturmiljöer som olika former av markanvändning, från jordbruk till skogsbruk och fiske, infrastruktur och bosättning.

Upprätthållande ekosystemtjänster är livsviktiga

Ekosystemtjänsterna kan indelas i upprätthållande och reglerande tjänster samt i produktions- och kulturtjänster [7]. Upprätthållande tjänster, såsom cirkulation av näringsämnen, fotosyntes eller biodiversitet upprätthåller många funktioner i ekosystemet, vilket även namnet på dessa tjänster visar. Dessa tjänster kan förändras till följd av klimatförändringen, vilket syns indirekt också i många andra ekosystemtjänster. Exempelvis om koldioxidhalten i luften blir högre och ämnesomsättningen hos växterna hastigare kan fotosyntesen bli snabbare. Å andra sidan kan brist på vatten begränsa fotosyntesen i områden som lider av torka. Till följd av klimatförändringen väntas växternas primärproduktion öka i Finland. Detta kommer att återspeglas i mängden av många produktionstjänster, exempelvis näring och byggmaterial.

De reglerande ekosystemtjänsterna och naturens mångfald

Till de reglerande ekosystemtjänsterna tillhör bl.a. förebyggande av erosion, rening av vatten och luft, bindning av växthusgaser, pollinering av växter och reglerande effekter på rovdjursstammarna [7] [8]. Exempelvis processen för rening av vatten och luft kan förändras till följd av de förändringar i växtligheten och organismernas ämnesomsättningshastighet som klimatförändringen orsakar [6]. Många reglerande ekosystemtjänster är beroende av händelser i näringsvävarna och av den biologiska mångfalden

Den skadedjursbekämpning som insekter, fåglar och andra rovdjur utövar är en viktig ekosystemtjänst inom jord- och skogsbruket. Genom att reglera mängden av bytesdjur minskar de bland annat skador på spannmålsskördarna och i skogarna. När klimatförändringen fortskrider kan det ske förändringar i livscykelns rytmik på olika nivåer inom näringsväven. Detta orsakar förlust av livsmiljöer och gör att rovdjur och deras bytesdjur börjar förekomma på olika tider. Tillsammans gör dessa faktorer att många organismer som begränsar skadedjursmängderna inte kan tillgodogöra sig sin tidigare näring, eller försvinner helt. [9]

Pollinering är en viktig ekosystemtjänst för växternas förökning och produktionen av näring. Pollinerarnas och växternas interaktion har påverkat bådas evolution, och vissa arter är specialiserade på att utnyttja och pollinera en bestämd växt. Om mångfalden bland pollinerarna eller antalet pollinerare minskar, eller om växternas blomning och förekomsten av pollinerare börjar ske vid olika tidpunkter blir det osäkert om pollineringen kan ske framgångsrikt. Många fåglar och däggdjur sprider frön. Om överlappningen mellan förekomstområdena för olika arter minskar eller om näringsväven störs på annat sätt, är även denna ekosystemtjänst i fara. [9]

Mikro-organismer och ryggradslösa djur som fungerar som nedbrytare i jorden producerar viktiga ekosystemtjänster genom att upprätthålla cirkulationen av näringsämnen och kol. Till följd av klimatförändringen kan exempelvis perioder av torka påverka dessa organismers verksamhet, vilket skulle exempelvis ha följder för jord- och skogsbruket. [9]

Klimatförändringen påverkar ekosystemens funktion som kolsänkor

Ekosystemens funktion som kolsänkor är en särskilt viktig reglerande tjänst med tanke på begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen. Ekosystem, såsom hav, skogar, stäpper och myrar binder upp ungefär hälften av mänsklighetens koldioxidutsläpp [7]. Kol lagras i levande organismer och i det organiska materialet i jorden, och kol löses också upp i vatten. Kol frigörs bland annat vid cellandning och nedbrytning av organiskt material. Kolsänkornas funktion har betydelse för samhällets förmåga att begränsa klimatförändringen. Om ekosystem förändrades från kolsänkor till kolkällor skulle växthusfenomenet blir starkare och klimatet varmare.

De viktigaste kollagren i Finland är trädbeståndet i skogarna och torven i myrarna. [4]. Det tredje största kollagret i Finland är sjösedimenten [10]. Kol löses upp också i Östersjöns vattenpelare och lagras i havets bottensediment [11]. Ett bevis på kollagrens betydelse är att om de kollager som är bundna i torv minskade med tio procent, skulle mängden koldioxid som frigörs i luften vara lika stor som Finlands utsläpp under 30 år [12]. Via klimatförändringen kan den höjda temperaturen, förändrade nederbördsmängden och förlängda vegetationsperioden påverka myrarnas förmåga att lagra kol. Användningen av torv för produktion av energi är en produktionstjänst som myrarna erbjuder och som konkurrerar med den regleringstjänst som myrarna tillhandahåller, dvs. fixering av kol [4].

Exempel på kulturtjänster från ekosystemen: användning av naturen för rekreation, bär- och svampplockning

Värdet av kulturtjänsterna, exempelvis landskap eller rekreation, kan minska till följd av plötsliga förändringar i livsmiljöerna och minskningen av mångfalden i naturen. Klimatförändringen kan påverka rekreationsbruket av naturen, exempelvis friluftslivet, bärplockningen och svampplockningen.

Bärplockning erbjuder möjligheter till rekreation i närmiljön och är en populär fritidssysselsättning bland finländarna. Utöver en kulturtjänst är bärskörden också en produktionstjänst. Under det medelmåttiga skördeåret 2005 uppgick skörden av de åtta ekonomiskt mest lönsamma vilda bärarterna till cirka 686,7 miljoner kilo. Endast en del av detta samlades in. Värdet på denna andel var cirka 77,2 miljoner euro. [13]

Bild 2. Liten blåbärsplockare.

© Mikko Kuusinen

Möjligheterna att plocka bär kan minska i takt med att klimatförändringen fortskrider. Orsaken till detta är att bärväxternas täckning kan minska i framtiden. När den nordliga barrskogszonen drar sig norrut undan den tempererade lövskogen kan blåbärets täckning minska, eftersom blåbär har mindre täckning i lövträdominerade skogar än i barrskogar [14] [15]. Det är viktigt för bärskörden att pollineringen lyckas [16]. Det är möjligt att det tidsmässiga glappet mellan pollinerarnas aktivitet och bärväxternas blomning blir större i takt med klimatförändringens utveckling.

Det kan också bli farligare att utnyttja bären. När små rovdjur blir vanligare kan det hända att rävens bandmask (Echinococcus multilocularis), som de sprider, också kommer till Finland. Människor kan smittas av denna parasit bl.a. genom förmedling av kött, eller genom bär och svampar som kommit i kontakt med rovdjurens avföring. Smittorisken hotar särskilt näringarna, exempelvis bärhushållningen och turismen [17]. I framtiden kan perioder av torka påverka bär- och svampskördarnas storlek.

Även vissa insekter har inverkan på människornas intresse för att röra sig i skogen. Älgflugan har blivit vanligare i Finland under de senaste åren, och det besvär som älgflugan orsakar har ökat. När klimatet blir varmare kan älgflugan sprida sig allt längre norrut, och om antalet hjortdjur ökar, kan älgflugorna också bli fler [18] [19]. Även förekomsten av fästingar (Ixodes ricinus) kan ha en negativ inverkan på intresset för friluftslivet i skogarna. Fästingsmängderna kan öka i takt med att hjortdjurspopulationerna växer. I Sverige har man observerat att utbredningen och mängden fästingar har en koppling till förekomsten av milda vintrar [20] samt till vissa växtarter, såsom klibbal (Alnus glutinosa). Fästingen och den infektion som fästingen sprider, Lymes borrelios (bakterien Borrelia burgdorferi), väntas bli vanligare i hela Norden med undantag av fjällområdena före utgången av detta århundrade. [21] Även encefalit orsakad av fästingar väntas bli allmännare [22].

  • Ympäristöhallinto. Lumonet: Ekosysteemipalvelut http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=301105
  • Suomen perustuslaki 11.6.1999/731.
  • TEEB 2009. TEEB Climate Issues Update. UNEP, Nairobi.
  • Saarela, S.-R., & Söderman, T. 2008. Ekologisesti kestävät kaupunkiseudut ja niiden ekosysteemipalvelut. Suomen ympäristökeskuksen raportteja 33/2008.
  • Perrings, C. 2010. Biodiversity, Ecosystem Services and climate change - Economic problem. Environment department papers 120. The World Bank. s. 39.
  • Montoya, J.M. & Raffaelli, D. 2010. Climate change, biotic interactions and ecosystem services. Phil. Trans. R. Soc. B 2010 365, 2013-2018.
  • IPCC Fourth Assessment Report. Climate Change 2007 (AR4): The Physical Science Basis. http://www.ipcc.ch/
  • Pöyry, J. & Toivonen, H. 2005: Climate change adaptation and biological diversity. FINADAPT Working Paper 3, Finnish Environment Institute Mimeographs 333, Helsinki, s. 46.
  • IPCC Third Assessment Report. Climate Change 2001 (TAR): Impacts, Adaptation and Vulnerability.
  • Rantakari, M. 2010. The role of lakes for carbon cycling in boreal catchments. Monographs of the Boreal Environment Research no. 35, s. 37.
  • The BACC Project 2008. Assesment of climate change for Baltic Sea basin, The BACC Author Team 2008.
  • Tapio. Metsä vastaa. Hiilivarastojen suojelu. (18.6.2008) Viitattu 17.1.2011 http://www.metsavastaa.net/hiilivarastojen_suojelu-1
  • Metsäntutkimuslaitos. Marjat – metsiemme arvotuotteet, JoHy/RVoi 2/2008. Viitattu 17.1.2011 http://www.metla.fi/metla/esitteet/teemaesitteet/marjat-salo.pdf
  • Kellomäki, S. (toim.). 1996. Metsät. Julk.: Kuusisto, E., Kauppi, L. & Heikinheimo, P. (toim.). Ilmastonmuutos ja Suomi. SILMU. Yliopistopaino, Helsinki. S. 71–106.
  • Miina, J., Hotanen, J.-P. & Salo, K. 2009. Modelling the abundance and temporal variation in the production of bilberry (Vaccinium myrtillus L.) in Finnish mineral soil forests. Silva Fennica 43(4): 577–593. http://www.metla.fi/silvafennica/full/sf43/sf434577.pdf
  • Metsäntutkimuslaitos. Pölyttäjien merkitys hyvälle marjasadolle on suuri. Tiedote 8.4.2009. Viitattu 17.1.2011 http://www.metla.fi/tiedotteet/2009/2009-04-08-marjat-ja-kimalaiset.htm
  • Henttonen H. & Haukisalmi V., 2000. Echinococcus multilocularis -ihmisen vaarallisin loinen Euroopassa: elämänkierto ja levinneisyyden nykytilanne. Suomen Riista 46: 48-56.
  • Kynkäänniemi, S-M., Kortet, R., Härkönen, L., Kaitala, A., Pääkkönen, T., Mustonen, A-M., Nieminen, P., Härkönen, S., Ylönen, H. & Laaksonen, S. 2010. Threat of an invasive parasitic fly, the deer ked (Lipoptena cervi), to the reindeer (Rangifer tarandus tarandus): experimental infection and treatment. Annales Zoologici Fennici 47: 28-36.
  • Härkönen, L., Härkönen, S., Kaitala, A., Kaunisto, S., Kortet, R,. Laaksonen, S. & Ylönen, H. 2010. Predicting range expansion of an ectoparasite - the effect of spring and summer temperatures on deer ked (Lipoptena cervi , Diptera: Hippoboscidae) performance along a latitudinal gradient. Ecography 33(5): 906–912.
  • Lindgren, E., Tälleklint, L. & Polfeldt, T. 2000. Impact of climatic change on the northern latitude limit and population density of the disease-transmitting European tick Ixodes ricinus. Environmental Health Perspectives 108(2): 119–123.
  • Jaensona, T.G.T. & Lindgren, E. 2010. The range of Ixodes ricinus and the risk of contracting Lyme borreliosis will increase northwards when the vegetation period becomes longer. Ticks and Tick-borne diseases, in press.
  • Lindgren, E. & Gustafson, R. 2001. Tick-borne encephalitis in Sweden and climate change. Lancet 358: 16–18.

Förläggare